Jag åldrats något grönjävligt på bara ett par veckor. Ja, detta är en sanning som jag måste dela med mig av. Se detta som en varning om du fortfarande har kvar spring i benen och de få timmars sömn under ett dygn.
Jag orkar inget efter spöktimmen. Bara att försöka tänka kreativa tankar ger mig tunnelseende och jag får en distinkt blodsmak i munnen. Kan det vara en tumör? Nej, knappast. Åldern har hunnit i kapp mig och det är dags att leva med detta underlag.
Att skriva detta inlägg från min troliga dödsbädd har redan visat symtom i form av total blodbrist i handen. Ögonlocken är tunga som kvarnstenar och den obligatoriska natthostan väcker familjen om och om igen.
Jag ger upp, det gör ont att skriva samt ljuset från retinaskärmen har samma effekt som penetrerande nålar genom näthinnan.
God natt fagra ungdom. Kanske skall man köa redan nu till ett äldreboende eller kolla vart närmsta stup befinner sig?
Publicerad via en mobil handhållen enhet.
..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar