Jag skall börja med att meddela dig som läsare att jag inte på något sätt vill förlika hanverkare med Gud. Gud finns för vissa det respekterar jag men han har inte hittat hem till mig. Jag har valt att använda Gud som en katalysator för att visa min djupa respekt för alla som arbetar med sina händer.
Just i skrivande stund väntar jag på att mina chorizokorvar skall tinas i mikrovågsugnen. Jag har en kort lunchpaus i denna dags dagsverk. Jag håller nämligen på att måla om i vårat sovrum. Finns det något som är så kul men samtidigt så frustrerande. Färg är alltid kul och man får en känsla att man uträttar något och det syns påtagligt vad man har gjort. Men med det kommer också avslöjande små misstag som självklart förstoras upp av mig och säkert kommer att förbigås av en beskådande vän eller familjemedlem.
Jag har ärvt av min pappa att bli riktigt arg på mig själv. Idag har jag skällt ut mig själv två gånger. Känner mig lite som Pippi Långstrump som säger åt sig själv att gå och lägga sig. Men det går i alla fall helt okej vilket är lättande.
Summan av kardemumman är att det blir ingen nästa gång jag målar. Jag blir helt enkelt inte nöjd och betalar gladligen en hantverkares fikaraster för att få en vägg värd Gudarna. Gudarna, nu var jag där igen. Håller jag på att bli skenhelig på gamla dagar?
Lite skön läsning från bloggande vänner som man inte skall missa för allt i världen.
Nynarcissisten --> Den siste Profeten - fika med Gud
Arga GB-Gubben --> Ett hål i mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar